Residenskonstnärer 2026

Under 2026 kommer konstnärerna Bernd Krauss, Mikhail Tolmachev, Rehaf Al Batniji, Simon Ferner, Eleonora Edreva, Oyjon Khayrullaeva med flera att tillbringa tid i Kiruna och Norrbotten. Bernd Krauss arbetar under sin vistelse på sin soloutställning i Konstverkstan och Mikhail Tolmachev förbereder sitt bidrag till utställningen Bruket av fotografi: Borg Mesch, Hans-Olof Utsi och Mikhail Tolmachev. I sitt sökande efter vad som blev kvar när gruvan stängde i hans hemort Grängesberg 1989 nystar Simon Ferner under sin residensvistelse i kopplingen till både LKAB i Kiruna och LAMCO, Liberian American Swedish Mining Company, vid Nimbabergets fot. Rehaf Al Batniji, som visar fotografier från Gaza i en grupputställning på Kin i slutet av året, gör ny research i Kiruna under sin vistelse. Lokala hantverks- och kunskapstraditioner står i fokus för såväl Eleonora Edrevas som Oyjon Khayrullaevas residensvistelse.

Bernd Krauss 22 januari–10 mars 2026

I samband med sin utställning på Kin, som öppnar den 19 februari, har Bernd Krauss både en residensvistelse på museet och leder konstkollot under sportlovet. Han arbetar med måleri, skulptur, installation, fotografi och mycket mer. Situationerna som han skapar i utställningsrum och på andra platser är lekfulla interventioner som växer över tid.

Hans arbete riktar in sig på osynliga och oanade sammanhang som han gärna avslöjar tillsammans med både skolbarn och unga vuxna. Metoden kan närmast beskrivas som detektivuppdrag eller annorlunda utflykter. Hans underfundiga gör-det-själv-teknik leder ofta till nya sätt att se på saker, såväl i de mindre sociala sammanhangen som i samhället i stort. Bernd Krauss, född 1968 i Nürnberg, har ställt ut på bland annat Södertälje konsthall, Tensta konsthall, Galerie für Zeitgenössische Kunst, GfZK, Leipzig, Kunstverein i Köln samt Gwangju-biennalen.

Mikhail Tolmachev 16 februari–26 april 2026

Konstnären och forskaren Mikhail Tolmachev föddes 1983 i Moskva och är numer bosatt i Leipzig. Hans tvärdisciplinära arbete fokuserar på förhållandet mellan minne, fotografi och historia. Genom installationer, videoessäer och trycksaker kombinerar han konstnärliga och teoretiska metoder för att fördjupa sig i frågor om historieberättandets skörhet och hur minne konstrueras.

I ett pågående arbete, inom ramen för programmet PhD-in-Practice på Bauhaus-Universität i Weimar, fördjupar sig Tolmachev i ett fragmenterat fotoarkiv från ett av Sovjetunionens första arbetsläger. Under sin residensvistelse på Kin kommer han att arbeta på ett verk som ingår i Kins fleråriga projekt Borg Mesch: En fotograf i Sápmi under den koloniala perioden.

Rehaf Al Batniji 27 april–31 maj 2026

Rehaf Al Batniji, fotograf och bildkonstnär från Gaza City, fångar livskraften, motståndviljan och komplexiteten i livet i Gaza. Hon hade sin första separatutställning i trädgården bakom sitt hus i Gaza och har sedan dess ställt ut internationellt på platser som Farc Gallery i Metz, Arles, Institut Du Monde Arabe, Gulf Photo Plus och Navy Officers’ Club på Venedigbiennalen 2024. Med utgångspunkt i sina personliga erfarenheter hämtar hon inspiration från det kulturella och sociala minnet i Gaza, där hon en gång undervisade ungdomar i fotografi och teckning.

Genom sina projekt navigerar Al Batniji i skärningspunkten mellan fotografi, arkivmaterial och dokumentär praktik och ifrågasätter bildens roll i bevarandet av identiteter som ständigt hotas. I Original Copy – ett fotografiskt arkiv som spänner över ett decennium – intresserar hon sig för hur vanliga fotografier i Gaza blir angelägna dokument som fångar livet på en plats där tiden ständigt splittras av våld och förlust. Serien Fables of the Sea skildrar ekosystemet längs Gazas kust, där havet, som en gång var en fristad, har blivit en omtvistad plats präglad av överlevnad och osäkerhet. Under sin residensvistelse på Kin förbereder hon sitt deltagande i en grupputställning på museet.

Simon Ferner 15 juni–19 juli 2026

Fokus för Simon Ferners residensvistelse på Kin är historien om gruvprojektet LAMCO, Liberian American Swedish Mining Company, som har sin början 1957 då den svenska staten blir ensam ägare i LKAB efter att man köpt ut Grängesbergsbolaget ur företaget. Med pengarna bolaget tjänat vid affären sjösätts ett svenskt gruvprojekt i Liberia 1963 under ledning av Grängesbergsbolaget och en rad andra svenska företag. Snart växer ett samhälle fram i regnskogen intill Nimbabergets fot med bostäder, butiker och ett Folkets hus byggt av svensk cement. Under 1960- och 70-talen kommer den svenskägda gruvan sedan att bli en av världens största producenter av järnmalm innan den läggs ned 1989, samma år som gruvan i Grängesberg.

I ett sökande efter vad som blev kvar har Simon Ferner, som själv växte upp i efterdyningarna av
Grängesbergsgruvans stängning, byggt upp en omfattande samling material i spåren av de svenska företagens massiva gruvprojekt och koloniala anspråk i Liberia och Grängesbergsbolagets parallella gruvdrift i Bergslagen. I projektet Slagg utforskar han hur dessa efterlämningar kan berätta en historia som på många sätt glömts bort. Genom att sammanfoga materialen skapas historiska kopplingar, paralleller och speglingar som bär på en större berättelse om vad som blev kvar när industrierna lämnade och gruvbrytningen upphörde.

De spridda geografierna möts i en gemensam historia där slaggen kommer upp till ytan och bildar nya historier som vittnar om såväl platsernas nutid som minne. Simon Ferners konstnärliga praktik kretsar kring bortglömda och dolda delar av olika historier. Genom research i arkiv, bibliotek och museisamlingar sammankopplas och kartläggs outforskade berättelser med platsspecifika undersökningar. I hans arbete ställs frågor om hur de här platserna bär sin historia och vilka spår som finns kvar idag. Ferner är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och driver sedan 2020 projektet Arkiv S som kartlägger rasistiskt våld i Sverige, med fokus på 1990-talet. Han har tidigare ställt ut på bland annat Vallentuna kulturhus, Lunds konsthall, Skånes Konstförening, Härnösands Konsthall samt i Malmö med projektet Antirasistisk Monument.

Elenora Edreva 17 augusti–27 september 2027

Konstnären Eleonora Edreva inspireras av skärningspunkterna mellan traditionell kunskap och nutidens utmaningar. Hennes praktik rör sig mellan textil, video, installation och äldre konstnärliga tekniker som fått nytt liv, till exempel växtfärgning av garner. I sin konst har hon även anlagt trädgårdar för allmänt bruk och använt medicinalväxter.

Hon har en masterexamen i konst och ekologi och har nyligen avslutat ett ettårigt Fulbright-forskningsstipendium på temat bulgariska växtfärgningstraditioner. Hon är för närvarande bosatt i Sofia. Under residensvistelsen på Kin förbereder hon sitt bidrag till en grupputställning på museet och studerar samtidigt lokala hantverkstraditioner. Hon deltar även i Den som sover, Nattfestivalen i Korpilombolo och Pajala.

Oyjon Khayrullaeva 15 september–15 december 2026

Oyjon Khayrullaevas konst är djupt rotad i det kulturella och andliga arvet i Centralasien. Hon föddes i Bukhara och bor för närvarande i Tasjkent där hon hämtar inspiration från myter,
legender, drömmar och känslotillstånd och sedan omvandlar dem till samtida bildberättelser.
Särskilt viktiga är muntliga berättelser om det gamla Bukhara och traditioner som gradvis har försvunnit från vardagen som hennes mormor har berättat om.

Grunden för Oyjon Khayrullaevas konstnärliga språk ligger i att omtolka den intrikata geometrin i islamiska mosaikmönster och miniatyrmålningar som hon fotograferar och sedan omarbetar i fantasifulla digitala collage där mytiska bilder flätas samman med personliga och sociala berättelser. Serien Åtta liv, som gjordes för Bukhara-biennalen 2025, består till exempel av tre stora kakelbilder i blått och vitt föreställande lungor, hjärta och lever tillsammans med medicinalväxter. Verket bygger på traditionella kunskap om hälsa och läkning för kvinnor, något som hon lärt sig av sin mormor.

Tiden som residenskonstnär på Kin kommer att ägnas åt lokal kunskap kring hälsa och folkmedicin.

Bild 1: Rehaf Al Batniji, Shatt and Shatta
Bild 2: Oyjon Khayrullaeva, The World